Idag skedde något mycket allvarligt. Idag var det första gången som jag själv märkte att jag gjorde (omedvetet) en "japansk" gest när jag pratade. Vissa japaner, ganska många, gillar att gestikulera. Man vill på nåt sätt förtydliga hur man känner sig eller tycker om saker och ting med ansiktes/kroppsspråks- uttryck. Då tänker du, ja det gör väl alla dummer. Och ja, det gör alla, men inte så här överdrivet! Vad detta kommer ifrån vet jag inte, mangan kanske? Men hur som helst gjorde jag det idag. Jag berättade för en klasskompis hur trög jag var på quizet på min japanskalektion. Och för att fördyliga detta gjorde jag den klassiska "slå sig själv i huvudet gesten" men väldigt överdrivet och efter att jag hade sagt hur trög jag var. Hur ska det här sluta? Jag kommer att buga bocka och göra alla möjliga konstiga saker när jag kommer hem vare sig jag vill eller inte...
Förutom familj, flickvän och allt det där självklara saknar jag mina katter och potatis, eller ja, västerländsk mat överhuvudtaget.
Känner mig skyldig att lämna en kommentar så..hej. Du borde hjälpa växten i första bilden, den tycks vara under attack av något.
SvaraRaderaTack! Men det är min spindelkompis. Han vaktar min cykel...
SvaraRaderaEmil och Johan saknar oss också. De brukar gå runt i huset och ropa ibland, då är det säkert oss de letar efter. Nu har de fått upp sitt klätterträd i alla fall, det tycker de om! Puss Elin
SvaraRadera